22-25 september 2022 deltog jag på förbundet Kystens råsegelseminarium. Det var 60 personer med erfarenhet från båtbygge, arkeologiska rekonstruktioner och segling som träffades för att diskutera och pröva problematik knutet till rekonstruktionen av vikingatida båtar. Dagarna var fyllda av föredrag, grupparbeten och trevlig samvaro. Grupparbetena föregick inom- och utomhus, på land och till sjöss.

Temat för årets råsegelseminarium byggde på den nya rekonstruktion av Gokstadbåten G1 som ska genomföras på Norskt Maritimt museum. Vikingaskeppshallen är stängd för nybyggnad, och för att se en äkta vikingabåt i Oslo kan man under tiden se Gokstadbåten G1 som är utställd i Norskt maritimt museums källarplan. Originalbåten som den ser ut idag är i sig en tolkning av originalet, där en stor del av båten består av nya delar som kompletterades på 1930-talet för att båten skulle ställas ut. Formen av båten är en tolkning som är baserad på det originalmaterial som fanns till hands, men det finns en hel del utrymme för att omtolka båtens form och detaljer, både när det gällde skrov och rigg. På råsegelseminariet genomfördes åtta olika grupparbeten utifrån olika metoder. Allt för att hjälpa rekonstruktionsteamet att göra en så trovärdig rekonstruktion som möjligt.

Jag valde att delta i modellgruppen, som fokuserade på skrovets form. Innan museets båtbyggare Lars och Svein Erik ska bygga den nya rekonstruktionen i full skala undersöker de vilket tolkningsutrymme som är möjligt inom originalmaterialets gränser. För att undersöka tolkningsutrymmet för båtens form, har en modell tagits fram som bygger på den utställda originalbåten. Modellen påminner om de pappmodeller som ofta används i dessa sammanhang, men istället för papp används ett plastmaterial, där varje bord i båten skrivits ut i rätt form. Denna plast medger större elasticitet och kantkrökning av borden. Detta skulle kunna ge ett större tolkningsutrymme eftersom originalborden dels har en osäker form då de inte längre är hela i sin fulla längd, och dels tar hänsyn till att originalborden kan ha kantkrökts något när de tvingats på plats. Med kantkrökning menas att båtbordet böjs i höjdled, inte bara inåt och utåt.

I modellgruppen hade vi initialt i uppgift att manipulera modellen till två ytterligheter: En så bärig och rund båt som möjligt och en så rak och slank båt som möjligt. Det visade sig snabbt att vi i gruppen hade egna ideer och vi ändrade därför inriktningen något. Det finns en paradox när man ska bygga en rekonstruktion, för dels är det så att man som båtbyggare ska ha en bestämd idé om vad det är för båt man ska bygga, och samtidigt ska man i en rekonstruktion inte ha en bestämd idé utan istället utgå helt från originalmaterialet. Vi hamnade i en diskussion om att vi sökte den ursprungliga båtbyggarens idé om båten, och att vi inte kan veta så mycket om den, men fyndplatsen vid Oslo kan tyda på att den användes i Oslofjorden och kanske Skagerak. Med detta som utgångspunkt manipulerade vi båten så gott vi kunde för att passa två möjliga användningsområden. Det första scenariot var att båten är en snabb roddbåt som även kunde seglas när det var god medvind. För att uppnå detta valde vi att låta båten få en helt rak köl midskepps och försökte få långa raka linjer i botten och sidorna, något inspirerat av det som de i nordlandsbåtar kallar streck.

Det andra scenariot var att göra båten till en så god och sjövärdig seglare som möjligt med hänsyn till farvattnen. I denna manipulering gjordes skrovet bredare och bärigare i ändskeppen över vattenlinjen, men under vattenlinjen gjordes både inlöp och släpp smalare. En begränsande faktor var att en del av både för- och akterskeppen i modellen hade bedömts vara så pålitlig i formen så den tillverkats i en hårdare plast som inte kunde ändra form. Detta kan förstås också diskuteras med hänsyn till formförändringen av arkeologiskt trämaterial. Arbetet med modellerna var roligt och intressant, det var givande att få olika infallsvinklar och även att inse att vi ganska ofta tyckte likadant.

När vi var nöjda med modellerna utifrån våra två tänkta användningsområden så scannades modellerna med en 3D-scanner för att jämföras med den utställda originalbåten. Vi scannade också en av de senare fullskalerekonstruktionerna för att kunna jämföra formerna.

Ett annat väldigt intressant grupparbete gick ut på att hugga ut radialklyvda ekbord, och ge dem lite extra form när de huggs ut ur de tårtbitar av stocken som de tagits ur. En bräda höggs helt rak med jämntjocka parallella sidor, en bräda gjordes tunnare en bit in från änden, en höggs med ena långsidan rak och den andra med en bukt. Ytterligare en var huggen i vriden form med ena långsidan i lite bukt. Sedan testades hur dessa huggningar påverkade formen på bordet när det tvingades och vreds på plats så som det skulle sitta i en tänkt nybyggd vikingabåt. Här diskuterades också det kunde ha betydelse om märgen vändes nedåt eller uppåt i ett radialkluvet bord. Det här var den grupp som höll på med riktigt båtbygge, yxorna svingades friskt inne på museet.

Det var hela tre grupper som arbetade praktiskt med rigg med tester både på land och till sjöss. Det testades att segla med låga breda råsegel och att sätta dem på snedden nästan som ett latinsegel. Försök gjordes också med att snabbt resa och fälla masten. En grupp jobbade med att undersöka placering av det som har med rodd att göra: årtullar, tofter, durkar, relingens höjd över vattnet och så vidare. Sen gjordes praktiska roddförsök.

Vid rekonstruktioner av vikingatida båtar är det centralt att undersöka källmaterialet och även vilka luckor som finns i kunskapen om vikingabåtar. Särskilt när det gäller rigg är de bevarade arkeologiska materialet magert. Information måste också sökas från exempelvis bildstenar och andra avbildningar. En grupp arbetade med att göra en stor väggtidning med en tidslinje där olika källmaterial placerades in.

Dagarna präglades av djupa diskussioner och en mycket trevlig samvaro. De flesta tillresta konferensdeltagare bodde ombord i tremastskonaren Svanen, där vi också serverades frukost. Middagarna serverades i kystlagets Vikens verkstadslokaler, Akershuskajen. Sammanfattningsvis var råsegelseminariet mycket trevligt och intressant.