Förra veckan deltog jag i den Marinarkeologiska konferensen ISBSA 16, the International Symposium on Boat and Ship Archaeology. Konferensen som pågick i fem dagar bjöd på drygt 70 olika föredrag och ett antal posterpresentationer. Mitt föredrag hade titeln ”Developing a craft perspective on the interpretation and reconstruction of boats”. I mitt bidrag presenterade jag mitt undersöknings- och rekonstruktionsarbete och argumenterade för att ha med ett hantverksperspektiv i arkeologiska undersökningar, och då gärna med rekonstruktion som en del av den undersökande metoden.
Här följer ett litet urval av bilderna i min presentation:
I den ovanstående bilden argumenterar jag för att undersökning och rekonstruktion ska vara en process, som inte är linjär, utan har mer likhet med en hermeneutisk cirkel eller spiral. Tolkningarna provas i rekonstruktionen och detta ställer nya frågor till originalet och tolkningarna omvärderas kontinuerligt.
I bilden ovan presenterade jag konceptet att använda samma metoder som båtbyggaren en gång använt vid dokumentationen av gamla båtar. I det här fallet att använda samma mätverktyg vid uppmätning som båtbyggaren använt vid bygget, utan att ta en omväg via ritningar eller 3D-modeller.
Jag argumenterade för att ha ett tolkande hantverksperspektiv vid arkeologiska båtundersökningar, helst genom att göra fullskalerekonstruktioner eller genom att rekonstruera vissa element eller göra modeller. Om det inte är genomförbart argumenterade jag för att komplettera den undersökningen med något jag kallade ”båtbyggarens blick”.
Det var många intressanta föredrag, ska här nämna några: Pat Tanner, som bland mycket annat jobbat med projektet Traditional boats of Ireland, delade med sig av erfarenheter av båtdokumentation. Han har gjort väldigt fina 3D-modeller och kombinerat fotogrammetri och lasermätning med båtbyggarens kunnande. Några intressanta svenska bidrag var Niklas Eriksson som berättade om nya undersökningar av det senmedeltida Bellevuevraket vid Dalarö och Staffan von Arbin som berättade om ett koggliknande vrak från 1200-talet utanför Skeppstad. När det gäller rekonstruktioner med hantverksperspektiv gillade jag framför allt presentationerna av Tori Falck m fl: Reconstructions. Between facts and choices och Terje Planke & Svein Erik Øya: Reconstructing the pattern of Iron Age‐ and vernacular boats. Läs mer om presentationerna och vilka som var medförfattare i ISBSA 16 Book of abstracts.
Syftet med såna här konferenser är ju att pröva sitt material och få respons, men även att få nya intryck, lära sig och knyta kontakter. Mitt intryck är att marinarkeologer och båtbyggare har mycket frågor där de olika kunskaperna och tolkningarna kan ge synergieffekter. Många bidrag handlade om ämnen som är mycket relevanta för båtbyggare, exempelvis val av virke i olika delar av fartyg, analyserat genom dendrokronologiska undersökningar. Ett exempel är Marta Domínguez Delmás som visade hur användandningen av långsamvuxet respektive snabbvuxen ek varierat i olika fartygsdelar över tid. Flera presentationer berörde övergången mellan skalbyggnad och modernare kravell och hybrider mellan klink och kravellteknik. En bra översikt av hybridformerna mellan klink och kravell och gavs av Daniel Zwick.
Det fanns också lite tid över för att lite lättsammare aktiviteter. På söndagen innan konferensen anordnades en resa med båtutflykt där vi fick vara åskådare till Lateen Sail Regatta i Murter. Regattan samlade drygt 50 traditionella båtar för kappsegling. Kul att upplevande en seglingstradition som på detta sätt hålls levande. Förutom att vistas i den UNESCO-listade staden Zadar med dess spår från romarriket besökte vi också den mycket pittoreska staden Šibenik.