En liten uppdatering från verkstaden. Nu har jag även jobbat med styrbordssidans stora vinda, som de undre vindorna i aktern kallas. Ämnet till vindan kommer från en stock som jag klöv i somras. Första steget är att hugga ner ämnet till en mer hanterbar dimension.
Först tas vindan ner i dimension med så kallad klamphuggning. Hacken huggs med en huggyxa, sen spräcks klamparna mellan hacken bort.
När vindan kommit ner i dimension lyfter jag upp den på bockarna och bearbetar den med bila, snickaryxa och skarvyxa. Jag föreställer mig att 1800-talets båtbyggare jobbade mest med bilan, men jag väljer gärna att använda skarvyxan som jag är mer van vid.
Skarvyxan kan användas för att skala bort material med hög precision. Den ena handen fungerar som en fast punkt, ett nav. Yxans huvud rör sig då i en cirkelbåge och små rörelser i den fasta handen styr hur mycket yxan tar. Den andra armen används för att sätta yxan i rörelse, hugga.
Bockarnas pinnar fungerar ofta bra för att fixera stocken. Detta ämne var taget ur en vridvuxen stock. En erfarenhet från att ha testat både vridvuxna och rakvuxna ämnen är att det är något lättare att hugga formen ur det vridvuxna ämnet. Detta beror på att det inte blir lika mycket med- eller motträ i den vridvuxna vindans fibrer. Det visar sig sedan ännu tydligare när man börjar hyvla.
När jag huggit vindan i en hyfsad form som i bilden ovan börjar jag passa in den i båten. Under inpassningen fokuserar jag endast på anliggningsytorna mot köl, stäv och den gamla bordläggningen. Först när inpassingen mot dessa ytor är bra börjar jag forma bordets utsida.
Under inpassningen av bordet och formandet av bordets utsida använder jag skarvyxa, bandkniv, snickaryxa, putshyvel och hålkälshyvel
Vindan börjar närma sig rätt form, Den undre kanten är nästan rak, medan den övre kanten har en kurva. Det handlar om en kombination av flera former, vridning samt kurvor både längs och tvärs över vindan. Det är en dubbelkrökt yta som i princip är omöjlig att skapa med endast basning av sågat virke, även om det är möjligt att komma nära formen. Resultatet när borden görs basade istället för huggna brukar bli att bordets utsida blir konvex istället för konkav.
