Akterstäv Köl Laskar Rekonstruktion Sjöfröken Skötöka Stävar Verktyg

Köl-och stävlaskar.

Här kommer en text om köl- och stävlaskarna som gjorts för den nya rekonstruktionen av ökan Sjöfröken. Generellt är laskarnas utformning baserade på originalbåten, och där ursprungligt material saknas har jag konsulterat annat källmaterial.

Lasken mellan förstäv (understycke) och köl i originalbåten. Lasken är av Z-typ med ett hak. Här är virket i dåligt skick och förstäven har knäckts vid lasken där det dessutom är ett virkesfel (kvist). Kölen har vikt sig åt sidan på grund av virkets nedbrytna skick och båtens vikt. Förstävens nedre ände i lasken har följt med och knäckts åt samma håll.
Köl och stävlaskar efter beskrivning av båtbyggaren Karl Sundberg, Möja född 1867. De schematiska skisserna visar laskarnas utformning och den näst längst ner visar ”stor tass” där stäven är laskad under akterstäven. Den understa skissen visar ”liten tass” där akterstäven fästs ovanpå kölen. Det äldre källmaterialet av bevarade båtar och fotografier tyder på att ”stor tass” var vanligare, och den ansågs vara starkare och bättre. Invändiga knän förekom inte i ökorna.
Uppmätningsskiss från Nordiska Museets kustundersökning på Tjockö under 1800-talet. Här syns placeringen av laskarna och även så mycket av utformningen som går att se utan att ta isär båten. Haken i stävlaskarna finns troligen där, men brukar vara dold av bordläggningen. Akterstäven går in under kölen.
Här i rekonstruktionen har en krokvuxen ekbit fått bli akterstäv eller bakstäv med stor tass. Denna del av originalbåten är reparerad så den ursprungliga konstruktionen inte går att se. Detta har gjorts i samband med installation och avinstallation av propelleraxel. Det har senare satts dit ett nytt utvändigt knä efter reparationerna, vilket tyder på att stäven ursprungligen var en krokvuxen bit som gick ner under kölen. Köllaskens utformning utgick efter dimensionerna på köl och akterstäv och följde samma stil som den bevarade lasken mellan förstäv och köl.
Det här är den övre del av förstäven, kallad stamluckan. I lasken mellan förstävens två delar brukar det vara en enklare typ av snedlask, med ett hak i den inre delen av lasken men som går ut i noll på utsidan. Denna typ av lask återfinns på de originalbåtar jag studerat. På bilden har jag förborrat ett hål för spiken. Originalbåtens lask är spikad, så det kopieras, här med en mindre variant av galvad dansk skeppsspik. Jag bedömer att detta är ett alternativ som låg rimligt nära den numera rostiga originalspiken.
I stävens lask stryker jag dalbränd tjära som stått i ett öppet kärl så den med tiden blivit ganska trög i konsistensen. Nackdelen med att stryka tjära är att lasken blir extra hal när den ska sammanfogas, så den kan lättare glida isär. I laskarna mot kölen finns ett hak som hindrar lasken från att glida. I stävlasken förborrade jag för den första spiken för att undvika att lasken skulle glida isär. Trots detta gled den nästan en millimeter när jag sedan slog i spiken. Till nästa gång ska jag kanske borra hålen lite assymetriskt så spiken drar ihop lasken.
Gammal skötöka fotograferad av Nordiska museet 1931. Här ser man exakt samma utformning av lasken mellan stävens delar. Det syns också att denna öka har två par huggna vindor i förskeppet.
Jag gjorde först klar lasken mellan de två stävdelarna och sedan lasken mellan akterstäv och köl. Sedan ställde jag upp allting och kontrollmätte innan jag gjorde den sista lasken, den mellan förstäven och kölen. Den gjordes sist för att få rätt djup, längd och vinkel i förhållandet mellan stävar och köl. Mer om detta kommer i ett senare blogginlägg. På bilden ovan kan man se hur jag i det här läget sänker ner kölen mot förstäven där laskens ytor först gjorts klara.

Utformning av laskar och processen att göra dem

Jag har i första hand kopierat originalbåten, men också analyserat på de andra båtarna och det skriftliga källmaterialet. Laskarnas utformning ser enligt källmaterialet i stort sett likadan ut i alla ökor. Z-lask med hak mellan köl och stävar och en enkel snedlask vid sammanfogningen av förstävens två delar. Sen verkar det skilja sig lite hur lasken sammanfogats, om det har varit endast tränaglar eller om det varit i kombination med spik. En nackdel med att spika utifrån är att om kölen nöts så kommer spikskallen krypa fram ur sin försänkning. Detta går att åtgärda genom att efter hand slå in spiken längre eller dra ut den och göra en djupare försänkning. Efter att ha provat att bygga båtens köl och stävar utan att ha en profilritning att utgå från anser jag att det är troligast att förstäven och akterstäven har formats innan de laskats ihop med kölen. Då har man kunnat bestämma vinkeln mellan köl och akterstäv och gjort formen på förstäven. Sedan kan förstävens vinkel slutligen justeras i förhållande till kölen, så den lasken görs sist. Då kan även längden på båten bestämmas och djupet kontrolleras.

Det är viktigt att köllaskens ytor blir plana och parallella och att det blir goda anliggningsytor. Här använder jag en enkel manuell metod för att kontrollera att ytorna är parallella i förhållande till varandra. På varje yta läggs en avlång, rak träbit, genom att stå ute till vänster i bilden ovan och titta så kan man se om pinnarna är parallella. Om de inte är parallella så måste det justeras. Vid fininpassning sätts sedan laskens delar ihop och anläggningsytorna kontrolleras. Detta är ett moment där jag misstänker att jag kanske är noggrannare än vad som egentligen behövs.
Lasken mellan förstäv inpassad och ihopmonterad. I dessa laskar lade jag bara tjära, men tog också lite kardad ull vid laskens hak för att säkerställa en helt tät lask. Här har jag borrat ett hål för tränagel och drivit in nageln en bit. Originalbåten hade en kombination av spik och tränaglar i lasken, detta kopierade jag här. Spikarna drogs i först och håller ihop lasken när jag monterar tränageln.
Här är de enkla verktyg jag använde för att tillverka tränaglarna i eneträ. Överst en så kallad ”helmoder” som naglarna slås igenom för att prova att de har rätt dimension. Om man ska tillverka många naglar av samma dimension är det lämpligt att ha någon typ av handsvarv för det ändamålet. Jag har skrivit mer om detta i inlägget Båtbyggarnas verktyg
Här är tränageln som snart ska slås in genom lasken. Först stryker jag lite tjära på den. Den sitter trögt i hålet och rubbas knappast när den väl är inslagen, men den ände som går igenom förses ändå med en kil för att säkert låsa nageln i hålet. I bakgrunden syns stjärnbåt 412 Piglet och kuttern Edda från 1886.
Förstäven och kölen sammanfogade med en Z-lask med hak. Samma utförande som originalbåten.

4 svar på ”Köl-och stävlaskar.”

  1. Mycket rolig Läsning Fredrik!
    Jättekul snickeri också 🙂 jag blir avundsjuk. Ska du gör huggna vindor?

    1. Tack Johan! Den ska byggas med huggna vindor, närmare bestämt åtta stycken. Enda problemet är att jag ska skriva en doktorsavhandling också, så vi får se hur mycket jag hinner bygga framöver!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *