Immateriellt kulturarv Nordiska klinkbåtstraditioner

Klinkbåtstraditioner på UNESCO-lista

I mitt doktorandprojekt studerar jag en lokal klinkbåtstradition, och därför var nyheten att Nordiska Klinkbåtstraditioner tagits upp på UNESCOS lista över immateriella kulturarv extra rolig. Jag har också haft nöjet att delta i arbetet med nomineringen, något som redan innan detta erkännande resulterat i ett ökat nätverksbyggande över nationsgränserna i Norden. I många sammanhang har vi stor hjälp av varandra i de olika nordiska båtbyggarmiljöerna, särskilt när det gäller att förstå och tolka saker i vår lokala traditioner som kanske fallit i glömska, men har levt kvar i någon form i andra lokala traditioner.

Den klinkbyggda piggskutan Kajsa-Lisa seglas med kunskaper som nu även uppmärksammats av UNESCO

Nordiska klinkbåtstraditioner har alltså skrivits in på Unescos representantativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv. Detta är en bekräftelse på att det internationella samfundet tydligt säger att detta kulturarv måste bevaras för eftervärlden. Det innebär också att det lyfts in i ett större sammanhang och blir en del av mänsklighetens immateriella kulturarv. Lyssna på ett kort inslag här: https://sverigesradio.se/artikel/nordiska-klinkbatar-klassas-som-kulturarv-av-unesco

Den här vackra båten har byggts med nedärvd traditionskunskap utan ritningar av Göte Lindström på Harö.

Det är första gången UNESCO har fått en nominering från ett enat Norden och det är även Sveriges första inskrivning på listan. Alla de nordiska länderna står bakom den gemensamma nomineringen till UNESCO. De nordiska kulturdepartementen har skrivit under nomineringen. Nomineringen har stöttats av cirka 200 aktörer som bygger eller använder traditionella klinkbåtar, inklusive samiska och kvenska miljöer. Nätverket Nordisk kustkultur och norska Forbundet Kysten står bakom initiativet som har lett den gemensamma nordiska satsningen. Andra initiativtagare är båtbyggare, museer, allmogebåtsföreningar och andra lokala föreningar.

Om nordiska klinkbyggda båtar

Klinkbygge är en skrovkonstruktion där den nedersta delen av varje båtbord (planka) överlappar den översta delen av nästa bord. I förhistorisk tid blev båtborden sydda ihop, sedan tog först tränaglar och senare spikar och nitar av järn eller koppar över sammanfogningen av borden. I dag, liksom tidigare, skapar båtbyggaren båten utifrån en tradition knuten till lokala byggnadsmetoder, köparens behov, förväntade bruksområden och naturgivna förhållanden och farvatten. Närheten till naturens egna förutsättningar är central. Båtbyggaren väljer själv ut de träd i skogen som är lämpliga, och ställer stora krav på materialets kvalitet. Byggmetoden är i stort sett gemensam för alla klinkbyggda båttyper i Norden.

Den klinkbyggda båten i Norden har en historia som sträcker sig minst två tusen år tillbaka i tiden. Genom tiderna har den varit ett livsviktigt redskap för fiske och boskapsskötsel, frakt och sjöfart. Klinkbåtstraditionen är en central del av vår kustkultur och vårt kulturarv.På sikt kan både båtbyggarhantverket och brukskunskapen – sjömanskapet – försvinna. Denna inskription säkerställer synlighet och medvetenhet om vikten av det immateriella kulturarvet i allmänhet och klinkbåtstraditionerna i synnerhet.

Båtbyggare på Hvaler i Norge bygger en Hvalerbåt på gammalt vis med tränaglar, båttänger och pass (lodbräda). Thor Ivar Olsen, Andreas Pagander och Gunnar Eldjarn.

Det är traditionerna att bygga och bruka det som vi i Sverige kallar allmogebåtar som skrivits in i UNESCOs lista. Jag tillhör den nordiska grupp som jobbat med nomineringen, och det har ända från början varit tydligt att det är de lokala klinkbåtstraditionerna med det samnordiska ursprunget som avses. Modernare fritidsbåtar som skapats på ett ritbord och sedan byggts efter konstruktörens ritning ingår inte i den här listningen, även om de har drag som är besläktade med de gamla klinkbåtstraditionerna. Särskilt i Sverige har det varit svårt att förklara detta, men i de andra nordiska länderna var detta mer eller mindre en självklarhet. Det handlar om hur båtbyggaren bygger båten utifrån en lokal tradition och själv hämtar virke i skogen. Lite som skillnaden mellan att laga mat efter ett recept jämfört med en kock som lagar mat utifrån eget kunnade och tillgängliga råvaror. Användandet av öppna båtar riggade med sprisegel eller andra traditionella segeltyper är också typiskt för denna nominering. Både byggandet och bruket skiljer sig ganska mycket mellan allmogebåtarna och fritidsbåtskonstruktioner som Folkbåt, Electroluxbåten med flera.

Sen är det också viktigt att det inte är klinkbåten i sig som listas i denna inskrivning, det är det immateriella kulturarvet som byggandet och brukandet utgör. En bra introduktion till vad som avses finns i filmen som var en del av materialet till nomineringen:

Vad är statens skyldighet?

Det är viktigt att nämna att Sverige, som ratificerat UNESCO:s konvention för skydd av det immateriella kulturarvet, har skyldigheter. Staten förbinder sig bland annat att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa skyddet av det immateriella kulturarvet som finns på dess territorium, samt åtgärder för att säkerställa den immateriella kulturens livskraft, inklusive kartläggning, dokumentation, forskning, bevarande, skydd , främjande och stärkande, särskilt genom formell och informell utbildning.

Båtbyggare hyvlar en åra på Möja 1931. Foto M. Möller, Nordiska museets arkiv.

Några länkar till pressmeddelanden och liknande:

Norska Riksantikvaren gratulerar

Norska kulturministern gratulerar

Pressmeddelande från Kulturdepartementet

Pressmeddelande från Institutet för språk och Folkminnen

Pressmeddelande från Sjöhistoriska museet

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.