I det här inlägget presenterar jag de geografiskt närliggande båtbyggartraditionenra och förklarar hur de skiljer sig från bygget av seglande ökor i Stockholm skärgård.
Kategori: Arkivmaterial
Båtbyggare i Stockholms skärgård under 1800-talet. Arholma-Landsort.
Detta inlägg är längre och mer omfattande än tidigare bloggposter. Här presenterar jag det pågående arbetet med att kartlägga båtbyggare i Stockholms skärgård. Detta är inte en komplett förteckning, men det är en förteckning som bygger på relativt säkra uppgifter, den är främst baserad på arkivmaterial som direkt kan knytas till de namngivna personerna. Jag …
Lillsveas förstäv kompletterad
Efter att den nedre delen av kölen kommit på plats var det dags att återskapa förstävens bortnötta virke. Vilken form hade förstäven när båten var nybyggd? Precis som i de andra delarna som rekonstrueras finns det möjligheter att göra alternativa tolkningar av hur de saknade delarna sett ut. I det här fallet har det varit …
Båtbyggarens Pass
Ett pass eller lodbräda är ett enkelt mätverktyg som båtbyggaren själv kunde tillverka. Passet består av en bräda med ett lod, och används för att sätta borden i rätt vinkel. I andra dialekter har det kallats lodbräda eller trollpacka. Lodbrädor har också använts för byggnadssnickeri, men då oftast med en tydlig markering i mitten så …
Storökor och skötökor i Stockholms Skärgård
Vad är egentligen en ’öka’, och fanns det olika typer av ökor i Stockholms skärgård? Begreppen flyter ihop i det äldre källmaterialet och stämmer inte överens med dagens benämningar. Det kollektiva minnet har blivit till en kollektiv glömska när det gäller de äldre begreppen, och i äldre material finns det heller inte fasta definitioner. Däremot är det fullt möjligt att se de stora dragen i hur båtarna benämndes om man läser igenom det äldre arkivmaterialet noga. Därför har jag valt att kalla ökor som är cirka sex till åtta meter långa för storökor, och de som är runt fem meter kallar jag skötökor.