Arkivmaterial Båtbyggare

Båtbyggare i Stockholms skärgård under 1800-talet. Arholma-Landsort.

Detta inlägg är längre och mer omfattande än tidigare bloggposter. Här presenterar jag det pågående arbetet med att kartlägga båtbyggare i Stockholms skärgård. Detta är inte en komplett förteckning, men det är en förteckning som bygger på relativt säkra uppgifter, den är främst baserad på arkivmaterial som direkt kan knytas till de namngivna personerna. Jag vill gärna att ni läsare skickar kommentarer till mig för att göra förteckningen mer komplett. När det gäller källmaterial har jag medvetet valt att inte grunda förteckningen på andrahandskällor. Det finns en del ytterligare uppgifter om båtbyggare i böcker skrivna på 1980-talet och fram till idag, men det är ofta svårt att följa var dessa uppgifter är hämtade, och i många fall har uppgifter visat sig vara felaktiga när de kontrolleras mot äldre material. En källförteckning finns längst ner i inlägget.

Det är svårt att veta hur representativ denna lista är, för det är svårt att veta vilka båtbyggare som inte är med i förteckningen. Det hela kompliceras av att båtbyggeri låg helt utanför skråsystemet, båtbyggarna tituleras i statistiken hemmansägare, sjöman, lots, fiskare och så vidare. I skärgården fanns det många som deltagit mer eller mindre i båtbygge, men de svåraste momenten lämnades oftast till en specialicerad båtbyggare, en båtmästare. Ofta stod beställaren för virke, kost, logi och handräckning vid bygget. Båtmästaren kom med sina verktyg och sin specialistkunskap. Ritningar förekom inte, formgivningen var till stora delar given av traditionen, sen hade varje båtbyggare sin egen stil och formade båten i dialog med köparen/brukaren. I det material jag läst nämns inga kvinnor som båtbyggare, men det är möjligt att även kvinnor deltog i detta hantverk även om det inte nämns explicit. Båtbyggeriet var en del av familjens dagliga arbete för brödfödan, och samarbetet med familj och grannar var viktigt, särskilt på öar där man bodde avskilt.

Arholma, Äspskär

Erik Österberg *1837?

En bra båtbyggare var Erik Österberg på Espskär intill Arholma. Han var sjöman i sin ungdom och var timmerman ombord. Om vintrarna gick han på fartygsbyggen eller byggde båtar åt dig själv och andra. Han kallades Eppskärarn eller Eppskärs-Jerker och byggde stabila, men något tunga båtar. Eppskärs-Jerker var duktig på att bygga strömmingsfjärdingar, han gjorde allt från fjärdingar till hus och fartyg. Han byggde år 1890-1891 det som blev Arholmas sista seglande skötbåt, beställd av mästerlotsen Erik Eriksson och hemmansägaren A.P. Westerberg, innehavarna av Anders-Larsgården. Denna skötbåt slopades 1921, men stäv och vindor bevarades och förvarades i Anders-Larsgårdens ”Verkhus” (verkstadsbyggnad). Seglet och även ett jullesegel av hemvävd linneduk förvarades i ett båthus om tillhörde Anders-Larsgården. Båtdelarna och seglen fanns bevarade 1943, men tycks nu vara försvunna.

Denna båt fotograferades av Nordiska museet på Arholma 1928. Det kan möjligen vara en gammal storöka som senare däckats. Det finns tyvärr inga ledtrådar till vem som byggt den.

Johan (Janne) Sjöblom *1829

Han och hans två söner hjälptes åt att bygga båtar om vårvintern, man kunde börja med båtarna kort efter jul.

Bröderna Johan Fridolf Sjöblom *1869 och Vilhelm *1874

Janne Sjöbloms son. När Janne Sjöblom i början av 1900-talet gick ur tiden, fortsatte sönerna båtbygget om vintern, den ene seglade sjöman om somrarna  (Vilhelm) , den andre var lots (Johan Fridolf). Sjöblomarna kunde bygga rätt så stabila båtar, en och annan kunde vara rank.

Bröderna Arvid Lindström *1868 & Ludvig Lindström *1870

Förutom båtbygget var Ludvig även lots, Arvid var lots och senare fyrmästare. Lindströmmarna byggde lättare båtar, men de blev ofta något ranka.

Rosättra

Erik Jansson

Erik Jansson startade Rosättra varv 1886. där byggdes både bruks- och fritidsbåtar. Varvet är fortfarande aktivt och bygger Linjettbåtarna.

Tjockö

Edvard Österman *1841

Skeppstimmerman, cirka 87 år gammal när han intervjuades 1928. Om jag tolkat arkivalierna rätt har han byggt en båt och en ökstock som fotograferade av Nordiska museet 1928.

Denna Storöka mättes upp på Tjockö 1928, Enligt källmaterialet är två båtar som fotograferades på Tjockö byggda av Edvard Österman, Tjockö. Detta kan vara en av dem.

Kudoxa

Karl Ludvig Blombäck 1852-

Rinaldo: ”…Blombeck, den förskräcklige på Kudoxa. Kalle Blombeck reste, liksom skollärarna, från by till by. Han hade skägg, som gick långt ner över magen och han använde det alltid att torka av sig på – mat, färg, tjära. Men hans båtar var sköna. Den enda som finns kvar idag står på en äng vid Glyxnäs.” Kalle Blombäcks son, Kalle Blombäck den yngre, var också båtbyggare.

Skärbåten i Glyxnäs som uppges vara byggd av den legendariske Kalle Blombäck. Denna båt var inspirationen till de ökor som Börje Andersson byggde i sluet av 1900-talet.

Hemmarö

Jan Gustaf Jansson

Byggde jakten Svalan. Svalan beskrivs som en äldre upplaga av roslagsskutorna, en förstorad piggskuta med klyvare, toppstång, toppsegel men med underdäckskajuta. Byggde även sumpen Stina på beställning av fiskhandlare Nordström i Stockholm. Stina ägdes senare av fiskhandlare Anders Petter Andersson i Svartnö. Stina lastade 1500 kg fisk och var huvudsakligen sammansatt med helar (tränaglar). Jan Gustav Jansson (1823–1912) på Hemmarö var även riksdagsman och ledamot av andra kammaren 1870–1872 samt 1876–1887.

Norröra

Johan Petter Sjöblom *1829

Står som byggare till fru Hilma Sjöbloms skötöka, uppmätt 1946 på Norröra av A Hammarström. Johan (eller Jan) Petter Sjöblom var Hilma Sjöbloms svärfar. Båten ska ha byggts cirka år 1875. Byggde enligt uppgift endast åt sig själv.

Söderöra

Erik Söderman *1852

Söderman intervjuas av Nordiska museet 1928: ”Har fram till 1928 byggt pristagaren ”Linnea” och 35 sandkilar och vedskutor.  Virket hugges i Möja, Smådalarö, Nämndö, Muskö o.s.v. Söderman tar hit virket runt och bilar och sågar upp det här med kransåg på bockar. Kärnfur användes till bord, köl och spant. ”Störtor” (på insidan av brädgången, och relingar göras av ek, stävarna äro av ek och kraftarna av furu. Först sättas staävarna upp och kölen dras dit. Stäven infälld i kölen och ett litet hak i för att hålla och en trähel igenom. Borden (vanligen 10 stycken) resas efter ett pass och fasas med en hyvel. Nöthår och tjära (håret klappas först) lägges på ”sia”, d.v.s. den kant, där fasen går över, och spikas med flat, galvaniserad spik. Sedan får båten ligga och torka halva sommaren innan spanten sättas i. Spanten formas efter bord och ”siar” (hak in) och ”hälas” fast. Därpå spikas brädgången och störtorna sättes på, en på var sida om vart ”skarv”, där de c:a 15 fot långa bräderna är förenade. Relingen lägges på utanpå störtorna och hugges efter brädgången. I kajutan stod förr en tegelspis utmed sidan, för fotändan på sängen. Tegel lades ända upp och plåt på taket och rökhuv. Masten ströks med tjära och målades svart, vit och grön. En blå och en röd rand målades under brädgången och gula ränder ovanom brädgången. Pass och smyg (ställbar vinkelhake) äro de enda hjälpmedel, som användas vid båtens konstruktion. Förrästen byggs ”på ge´ör”.

Byggde en sandkil 1886, som knapphändigt skissades av Nordiska museet, troligen Eskeröd på 1940-talet. Denna sandkil, Linnea, ägdes då av smålänningen Pettersson, måg till förre ägaren Emil Törnkvist, död 1944, 79 år gammal. (Törnkvist var alltså 21 år när sandkilen byggdes). Sandkilen skulle mätas upp, men det hanns inte med innan den avseglade. Sades då vara den sista sandkilen på Blidö. Erik Söderman har också byggt den bevarade skärbåten/storökan från 1882 som kan ses i föreningen allmogebåtars utställning på Fjäderholmarna. Söderman tituleras i folkräkningen 1880 vara ”storbåtsskeppare”, senare hemmansägare efter flytten till Söderöra.

Båtbyggaredskap från Söderöra. Detta är en så kallad helmoder av hårt trä. Den användes av Erik Söderman för att prova passformen på tränaglarna. De skulle gå igenom hålet, men inte för lätt. Om de passade dåligt märktes det som sekunda och användes över vattenlinjen.

August Sjöblom * 1865

Båtbyggare som bland annat byggde en seglande sump runt 1898 till Karl Österman, Långvik, Möja. Sumpen kostade 400 kr med mast och roder. Född 1865 enligt folkräkningen.

1898 byggde August Sjöblom denna fiskköparsump till Karl Österman, Långvik, Möja. Fotot från Nordiska museets arkiv är dubbelexponerat.

Blidö S:n

J. Westerman

Båtbyggare som tog livet av sig 1877 enligt en notis i tidningen Fäderneslandet.

Ljusterö, Siarö, Skaten

Carl Magnus Åkerman *1832-1902

Dödsruna i Stockholmstidningen 1902: ”Gubben Åkerman” är död. För alla som något närmare sysslat med småbåtar är det väl bekant att båtbyggeri ingalunda är ett så lätt handtverk, som mången kanske föreställer sig. Helt nyligen har en av Stockholms skärgårds skickligaste båtbyggare – ”gubben Åkerman” – ryckts hädan. Att gubben Å: på Siaröskaten var både väl känd och välkänd, det veta alla, som lärt känna någon av hans båtar – hans ”barn”. På dem nedlade han ock all den kärlek, som försynen nekat honom att lägga på son eller dotter. Han var barnlös. Hade man någon gång för ett par år sedan tillfälle segla genom det härliga Siarösundet, kunde man landa vid gubbens brygga, omedvetet dragen av idyllen och hemtrefnaden i hans omgifning. Man träffade då den alltid glade, gamle gubben med det öppna barnasinnet, ständigt tjänstaktig och ofta språksam. Nu har gubben slutat sina arbetsdagar. De har varit många och tunga, men också lämnat ett vackert resultat. Sorg råder i mången stuga i Stockholms yttre skärgård, ty ”gubben Åkerman” är död. En kärnkarl var han.”

Carl Magnus Åkerman fotograferad med sin hustru 1897. Ur boken Ljusteröbilder.

Svartlöga

Karl Fredrik Södergren 1834-1910

Båtbyggare och far till båtbyggarna Arvid och Johannes.

Arvid Södergren *1865

En uppgiftslämnare på Gräddö, Rådmansö berättar 1928 att ”Södergren på Svartlöga är en ännu kvarlevande 80-årig båtbyggare, som har byggt många sandkilar, vedskutor och skötekor”. 1928 är Arvid Södergren, en äldre man, är ännu en av de flitigaste båtbyggarna. Han berättar att hans far, Karl Fredrik, på sin tid var en av skärgårdens största båtbyggare.

Johannes Södergren *1869

Johannes Södergren finns på foto från 1920 i Nordiska museets arkiv, och tituleras båtbyggare.

Anders Södergren *1839

Anders Södergren byggde 1875 en piggskuta, Atlanta. Den ägdes av Viktor Vestin, Löka och Karl Sundberg, Norrsundshagen, Möja.

Robert Södergren 1872-1955

Uppges ha byggt den ännu bevarade ökan Sydost. Son till Anders Södergren, född 1839.

Algot Jansson *1876

Byggde på 1890-talet en skötöka som mätts upp av Eskeröd 1946. Ökan ägdes då av Rocksell, Österäng, Blidö. (Denna öka är lik ”Sydost” som idag ägs av Roxell, kan med mycket stor sannolikhet vara samma båt, idag anges Robert Södergren som byggare) Jansson tituleras i folkräkningarna ”fiskare” och ”fiskhandlare”. En teori kan vara att Algot Jansson kan ha varit den som lät bygga ”Sydost” och själv deltog i bygget tillsammans med båtmästaren Robert Södergren.

Ökan som som ägdes av ”Rocksell” och mättes upp 1946. ”Byggd av Algot Jansson Svartlöga” står det på ritningen. Nordiska museet.

Svartsö

Hildor Hedelin 1874-1948

Är än idag en känd båtbyggare, särskilt för den stora produktionen av roddsumpar, men även ökstockar och motorsnipor. Egentligen finns det inte mycket belägg för att hans verksamhet på 1800-talet, utan mer från 1900-talet. Hildor använde tidigt moderna byggmetoder som basade exempelvis basade spant och kopparnitar.

Möja, Långvik

Johan Erik Nyström *1836

Ernst Klein nämner 1928 Nyström i Långvik som en av den förra generationens båtbyggare. Nyström nämns också av Nordiska museets medarbetare Möller 1931: ”Nyström dog för några år sedan; han slutade med att göra båtar ung. 20 år före sin död. Man påstår att han byggt fler båtar än någon annan vid Möja.” För ovanlighetens skull tituleras han ”Båtbyggare” i folkräkningen 1890, 1900 och 1910, men 1880 ”Arbetskarl”. 1898 byggde han en sump på Karklö som det finns en modell av på sjöhistoriska museet i Stockholm.

Viktor Andersson *1858

Viktor Andersson var född 1858 på Rödlöga, Hans far var född 1822, och eftersom Andersson refererar till honom kan man anta att han lärt sig bygga båtar av sin far. ”Vi båtbyggare här ha hittat på och småningom förbättrat våra båtar. Det är inte något varv, som lärt oss bygga dem”. Andersson har byggt 4 storbåtar (piggskutor). Virke hämtades på Ornö.

Möja, Löka

Edvard Österman

När Edvard Österman var 10 år fick han hjälpa till med att sätta en bett i en båt. Han satte betten fel; det blev stryk av fadern. ”Är du intresserad, pojke, ska du lära dig att ta efter.” Jag har inte hittat Edvard Österman i folkräkningarna 1880-1910. Här skulle lite hjälp behövas för att identifiera honom, möjligen var han inte verksam på 1800-talet?

Möja, Ramsmora

Johan Alström 1839-1890

Född i Estland. Den sista skärbåten av spetsgattad typ ska ha byggts av ”Livlänningen Ahlström och Westins far” cirka 1890. (den kan inte ha byggts det året, för Alström dog i januari 1890) ”När man frågar gamla Möjabor, om de minnas någon skicklig båtbyggare från förr, bruka de nämna Ahlström i Ramsmora, som var Estlänning och bodde på Möja för ung. 40 år sedan (detta var 1930).

Westin (Johan *1823 eller Johan Wiktor *1855?)

Alström och Westin byggde den ovan nämnda Skärbåten före 1890.

Skärbåten som ska ha byggts cirka 1890 av Ahlström och Westins far. Detta var den sista skärbåten av den äldre spetsgattade typen. Den måste vara byggd 1899 eller tidigare eftersom Alström avled i januari 1890, Nordiska museet.

Möja, Berg

Mats Petter Sundberg, Möjligen född på 1700-talet?

Onämnd som Mats Sundberg av Klein 1929.

Anders Sundberg 1827-1916

Karl Sundbergs ” far Anders Sundberg var en berömd båtbyggare , likaså hans farfar Mats Petter Sundberg” (ovan).

Karl Sundberg *1867

Berättade ingående om de äldre metoderna att bygga när han intervjuades av Nordiska museet 1931. Var med och byggde på det gamla sättet under slutet av 1800-talet. Sundbergarna ska ha varit båtbyggare i flera generationer.

Joel Sjöblom *1882?

Uppgiftslämnare 1931, båtbyggare. Är den som förevisar årtillverkning för Möller 1931.

Joel Sjöblom täljer handtaget på åran jämnt med en kniv 1931 I bakgrunden arbetar en nyare tids båtbyggare, Edvard Österman, Löka med en motorbåt med järnspant och kopparnitad bordläggning. Nordiska museet 1931.

Möja, Södermöja

Isidor Lindberg 1886-1976

Har lämnat uppgifter till Nordiska museet om: ”borderbrädornas fästande och båtarnas inredning med vränger, innanhålt, sudband, bettar o.s.v.” (kanske lite ung för att ha varit verksam på 1800-talet, men har med honom här i förteckningen ändå)

Harö

Axel Österman 1863-1945

Morfar till fiskaren och båtbyggaren Göte Lindström. Har enligt Zacke och Hägg byggt en formskön öka med huggna vindor som ännu finns bevarad i början av 1970-talet.

Vaxholm, Stegesund

Emil Jansson

Stegesunds varv som startade 1887 varv var specialister på att bygga de så kallade Vaxholmarna, även kallade strömmingsjagare. Möjligen är det så att denna båtmodell utvecklades av Jansson under slutet av 1800-talet.

Bejer

Bejer heter en båtbyggare i Vaxholm som annonserar om en nybyggd sump i ek 1901.

Fjäderholmarna

Carl Eriksson

Carl Eriksson annonserar försäljning av sina nybyggen i dagspressen på 1890-talet.

Kvarnholmen

Carl Sandström 1858-1942

Sandström ska enligt senare uppgifter ha varit en kringresande båtbyggare. I folkräkningen 1880 bor han på Gillinge. 1885 flyttade han till Rågskär, och det finns foto på Sandströms familj från den tiden.

Långvikskär

Jan Gustaf Öman *1832

Byggde båtar med sin son Frans Öhman.

Frans Öhman 1859-1951

Bilder på Frans Öhman och några av hans båtar, verktyg och verkstad finns i NM Kustundersökningar 1950. Hans liv finns beskrivet i boken ”Frans på Långviksskär”. Frans var tidig med att använda sågad bordläggning, men han växte upp i och lärde sig också traditionen att bygga med huggna vindor.

Frans Öhman förevisar hur ett båtbyggarpass används. Nordiska museet.

Dalarö Skans

Frans Ludvig Lindgren 1844-1910

Lindgren anges som trolig byggare till en ökstock eller skötöka med ett par vindor som mättes upp på Västra Hesselmara, Ornö 1946. Båten ska vara byggd på 1890-talet. Lindgrens söner ska också ha byggt båtar. (Han och hans hustru Johanna hade elva barn, varav åtta söner)

Ornö, Sandböte

Henning Karlsson 1877-1963

Aktiv båtbyggare på Sandböte mellan cirka 1915 och 1930. Byggde där omkring 150 båtar, ökstockar, mindre skötökor och några större segelökor. Hade lärt sig yrket av Frans Söderberg från Åby, Åvassa, Ornö. Men även genom att studera båtar som byggts av Österberg från Bunsö och Fredrik Jansson, Kvarnö. Nordiska museets uppteckningar från Karlsson 1946 har använts flitigt och är en av de bästa uppteckningarna när det gäller att beskriva bygge och segling av skärgårdens ökor. Det finns ett källkritiskt problem, nämligen att Karlssons aktiva båtbyggarperiod inte innefattar den tid då man fortfarande byggde på det gamla viset med vindor, men han var upplärd av äldre båtbyggare och möjligen även verksam under den äldre tiden även om det i uppteckningen står att han började bygga på Sandböte 1915 då han var 38 år gammal. Lärde ut båtbygge till Johannes Söderman född 1897, senare verksam på Sandböte.

Ornö, Åvassa

Frans Söderberg 1843-1917

Kom enligt Henning Karlsson till Sandböte och byggde båtar på 1890-talet. Lärde Karlsson på Ingarö att bygga båtar

Ornö, Kvarnö

Fredrik Jansson *1826

Enligt Karlsson omnämnd i Hemsöborna som ”båtbyggare med rykte”.

Båtbyggare, fiskare och jordbrukare. Arrenderade mark av Albert Berg på Kymmendö, som är förebilden för Gusten i Hemsöborna. Född på Kvarnö, avled där 1926. Hade gått i båtbyggarlära. Det fanns gott om skog på Kvarnö, och Jansson fick där gott virke till sina ekor och skötbåtar. Jansson beskrivs av sin hushållerska som ”ej särskilt förmögen” trots att han var den i Hemsöborna omnämnde ”båtbyggaren med rykte”. Janssons hustru var sjuklig. Den uppmätta båten tillhörig Herlin uppges vara byggd av Jansson. Enligt Zacke och Hägg är den dock byggd av August Karlsson på Korsudden. Enligt folkräkningarna 1880 och 1890 bodde Jansson på öarna Rågskär och Skogavik utanför Nämdö.

Ökstocken med vindor som uppges ha byggts av den ryktbare Fredrik Jansson. Nordiska museet.

Ornö, Segholmen

Karl Fredrik Blomkvist *1847

1946 mättes en ökstock med vindor upp på Fåglarö av Nordiska museet. Ökstocken byggdes troligen cirka 1890 av Blomkvist på Segholmen.

Ökstock med vindor byggd av Blomkvist på Segholmen. Nordiska museet.

Bunsö

Österberg – död cirka 1905 (Troligen Anders August Österberg *1832)

Enligt Henning Karlsson var Österberg en välkänd båtbyggare. Österbergs son ska ha uppgivit att båtbyggarna på 1870-talet och fick 1,25 om dagen plus mat, vilket ansågs bra betalt. 8-10 dagars arbete räckte för en skötöka.

Huvudskär

Teodor Sundberg *1838

Gammal fiskare, mycket skicklig att bygga båtar. Omkom genom drunkning.

Utö

Henning Öhman *1877

Henning Öhman med flera byggde sina egna båtar, åtminstone ökstockar. Det finns bilder och skisser från bygge av ökstock 1945.

Järflotta, Korsudden

August Karlsson 1867-1944

Byggde de så kallade ’Korsuddarna’, ökstockar med fyra bord, vindor i nedersta bordgången akterut. Bevarade båtar finns i Sotholms härads hembygdsmusum.


Källor:

  • Nordiska museets arkiv, Kustundersökningen 1928 och 1946
  • Nordiska museets frågelista, Fiske 1931, Bönder som skeppare och redare 1943,Båtar och båtbyggeri 1943
  • Riksarkivet folkräkningar 1880, 1890, 1900, 1910.
  • KB digitaliserade dagstidningar 1800-talet fram till 1905
  • Smärre kompletterande uppgifter från Zacke/Hägg ”Allmogebåtar”(1973); Kåhgedotter m.fl ”Allmogebåtar i Stockholms skärgård, delrapport” (2007), Eldvik. ”När Arholma blev sommargästernas och pensionatens ö” (2008); Larsson ”Bevarade småbåtsvarv i Stockholms skärgård” (2008).

9 svar på ”Båtbyggare i Stockholms skärgård under 1800-talet. Arholma-Landsort.”

  1. Viktor Andersson på Rödlöga var min farmors far. Han bytte namn till Lennman och undgick på det sättet att bli kallad till mönstring och militärtjänstgöring. Han flyttade till Långvik på Möja när han gifte sig.

    Förteckningen över båtbyggare är en mycket intressant läsning.
    Saknar John Andersson på Fågelstångsudden i Långviksnäs. Han byggde både motorbåtar, motorsumpar och roddsumpar. Roland Svensson har skrivit mycket om honom. Dessutom har Roland gjort litografin BÅTBYGGAREN där John figurerar.

    1. John Andersson har varit lite svårfångad. Hans namn återfinns i Larssons översikt av varven från 2008, men utan detaljer om när verksamheten startade, när han var född o.s.v. Jag funderar på om det kan vara samma person som Karl Johan Andersson, född 1871 i Långvik. I så fall var han ju troligen verksam på 1800-talet. Karl Johans far Anders var från Estland och hans mor Maria Charlotta var från Boo.

  2. En fin Hedelinsump finns på Sjöhistoriska museet. Den var utställd 1984 i På tjärad köl, upphissad i en anordning som Mosse Fridolf Jansson tillverkat för sin byggverksamhet på Singö. Sjöhistoriska har en komplett samling verktyg och (hembygda) maskiner från Mosses verkstad. Den omfattar även de äldre verktyg som användes av hans morfar, den kände Olof Pettersson som byggde på gammalt sätt med lobräda. Hans båtar, varav flera finns kvar hade kluvna, självvuxet vridna kinningar.

    1. Det skulle vara kul att se verktygen. Jag planerar att skriva ett blogginlägg där jag presenterar de geografiskt närliggande båttraditionerna: Norra Roslagens jullar och skötbåtar, Sörmlandskusten och söderut, Mälaren och Åland. Kanske ska jag skriva ett om båtbyggarens verktygsuppsättning också. Olof Petterssons båtar är väldigt fina, särskilt de mindre jullarna är fantastiska båtar, men svårbyggda.

  3. Hej,

    Äger en skötbåt enl uppgift byggd av Isidor Lindberg 1886-1976, den byggdes 1949.

    Är i orginalskick (dock ej motor) flyter och fungerar fortfarande, används dagligen
    Uno Fogelström Karklö

    1. Det var trevligt att höra. Isidor Lindberg är en person som bara dyker upp hastigt som uppgiftslämnare i mitt källmaterial, så jag vet inte alls mycket om honom. Kanske lärde han sig hantverket av några av de äldre båtbyggarna från Möjatrakten.

  4. Jan Erik Jansson Vagnsunda på Yxlan byggde bl a Greta Linnea 1921 den sista roslagsjakten som byggdes och förebild till vår tids Sofia Linnea. Omnämns i flera böcker Greta Linnea Roslsgens sista skutbygge av Hans Eklund och Vagnsunda skärgårdsbon vid vägens slut , se även https://kulturpunkt.org/se/kulturpunkt/3112.

    1. Tack Kristofer! Jag har läst om Jan Erik Jansson i Eklunds bok om Greta Linnea, men missade att ta med honom i förteckningen. Det skulle vara riktigt intressant att få fram det material som Eklund baserar boken på, jag har haft problem att spåra källorna. Toppen med tipset om den andra boken, den ska jag genast kolla upp! Jag har genom jobbet på Skeppsholmens Folkhögskola seglat och riggat Sofia Linnea och bodde även i kajutan vintern 1999-2000. Roslagsskutorna ligger mig varmt om hjärtat, kanske främst piggskutorna(sandkilarna).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *